Höst
Nu känns det att hösten börjar närma sig. Det är kyligt så fort solen försvinner och det bli mörkt tidigare på kvällarna. Det sjuka är att det känns väldigt bra faktiskt. Jag får sånna där mysiga höst kännslor. Jag tycker att det känns skönt att mysa in mig i en skön kofta eller en stor halsduk. Bara en sån sak som att sitta i mörkret under en varm filt och titta på film har jag saknat under sommaren. Och alla fina höstkläder som kommit in i affärerna nu är ju verkligen ett stort plus! Jag köpte en jätte fin grå och stor kofta härom dagen som jag älskar att mysa in mig i. Den är väldigt snygg och tillsammans med ett par lackleggins och mina svarta pumps kommer den att vara ett måste på stan i höst. (Jag ska lägga upp en bild sen)
En sak som känns väldigt konstig, men samtidigt så väldigt rätt, är att skolorna börade nu i veckan och att jag inte sitter vid någon skolbänk. Det är först nu det verkligen slår mig att vi inte är en klass längre och att alla går sina egna vägar från och med nu. Vissa har börjat plugga på högskolan, andra jobbar för fullt medans några slår sig ner och skaffar barn och familj. Alla har vi våra egna planer inför framtiden och endel kommer att få oss att gå skilda vägar medans andra för oss ännu närmre varandra. Själv känner jag att jag vill göra allting, just precis nu. Jag vill åka till Australien NU, jag vill leva studentliv NU, jag vill bo i villa och leva familjeliv NU, jag vill vara klar med min utbildning och ha ett fast jobb NU, jag vill bo själv NU, jag vill vara sambo NU...... listan kan bli hur lång som helst.
Just nu jobbar jag för fullt för att få ihop pengar till min Australienresa i februari. För mig känns det väldigt rätt att åka dit och vara där ett halvår. Jag vill lära mig att stå på egna ben och att lösa mina egna problem. Endel fattar inte hur jag kan åka ifrån allt, eller hur jag kan lämna Robbin hemma, men för mig känns det helt rätt. Det här är en resa som jag gör för mig själv och ingen annan. Jag har alltid velat bo utomlands, pratat om att vara au pair eller gå ett high school år. Nu ska jag äntligen göra det och då vill jag göra det på mitt sätt. Få ut det mesta av det. Både Robbin, mamma och pappa kommer att åka ner och hälsa på. Så jag kommer ju ändå att träffa dem under tiden.
Det känns som om det är så mycket som ska hända nu de kommande åren, så jag hoppas att jag hinner med allt. Jag får ta en dag i taget. Just nu ser jag fram emot att bli moster och att åka till Australien, när det är gjort får jag se fram emot något annat. Eller ja, moster kommer jag ju att vara hela livet så bara genom det har jag mycket att se fram emot.
Jag ser verkligen fram emot vuxen livet nu, även om det skrämmer mig en aning. Men vem har inte känt så någon gång?
Det gäller att glädjas åt de små sakerna också, som att jag nästa vecka ska gå på stan med Berra och shoppa höst kläder, slinga håret och klippa mig. Lite vardagslyx som gör en stor skillnad för mitt välmående.
Puss och kram
En sak som känns väldigt konstig, men samtidigt så väldigt rätt, är att skolorna börade nu i veckan och att jag inte sitter vid någon skolbänk. Det är först nu det verkligen slår mig att vi inte är en klass längre och att alla går sina egna vägar från och med nu. Vissa har börjat plugga på högskolan, andra jobbar för fullt medans några slår sig ner och skaffar barn och familj. Alla har vi våra egna planer inför framtiden och endel kommer att få oss att gå skilda vägar medans andra för oss ännu närmre varandra. Själv känner jag att jag vill göra allting, just precis nu. Jag vill åka till Australien NU, jag vill leva studentliv NU, jag vill bo i villa och leva familjeliv NU, jag vill vara klar med min utbildning och ha ett fast jobb NU, jag vill bo själv NU, jag vill vara sambo NU...... listan kan bli hur lång som helst.
Just nu jobbar jag för fullt för att få ihop pengar till min Australienresa i februari. För mig känns det väldigt rätt att åka dit och vara där ett halvår. Jag vill lära mig att stå på egna ben och att lösa mina egna problem. Endel fattar inte hur jag kan åka ifrån allt, eller hur jag kan lämna Robbin hemma, men för mig känns det helt rätt. Det här är en resa som jag gör för mig själv och ingen annan. Jag har alltid velat bo utomlands, pratat om att vara au pair eller gå ett high school år. Nu ska jag äntligen göra det och då vill jag göra det på mitt sätt. Få ut det mesta av det. Både Robbin, mamma och pappa kommer att åka ner och hälsa på. Så jag kommer ju ändå att träffa dem under tiden.
Det känns som om det är så mycket som ska hända nu de kommande åren, så jag hoppas att jag hinner med allt. Jag får ta en dag i taget. Just nu ser jag fram emot att bli moster och att åka till Australien, när det är gjort får jag se fram emot något annat. Eller ja, moster kommer jag ju att vara hela livet så bara genom det har jag mycket att se fram emot.
Jag ser verkligen fram emot vuxen livet nu, även om det skrämmer mig en aning. Men vem har inte känt så någon gång?
Det gäller att glädjas åt de små sakerna också, som att jag nästa vecka ska gå på stan med Berra och shoppa höst kläder, slinga håret och klippa mig. Lite vardagslyx som gör en stor skillnad för mitt välmående.
Puss och kram
Kommentarer
Postat av: berra
vardagslyx är GRYMT!
Trackback
